Angel White

Usch vad jag hatar avksed. Den här helgen har bara sagt swoosch och så var den över... Helt plötsligt stod man där utanför tågfönstret med tårar i ögonen. Ännu en gång. Helt plötsligt känns de åren som är kvar väääldigt långa igen! 
Hade vi vetat våren -07 att Marcus skulle flytta till Stockholm så hade jag sökt dit i första hand och tackat ja... Tänk vad livet skulle sett annorlunda ut då. Man får väl försöka stå ut iallafall... det värsta är ju fr.om. man skiljs åt och ungefär en halvtimme framåt, sedan går lixom allt vidare igen, på något konstigt vis.
Vad himla tomt det är här i lägenheten nu... Vet inte vad som är värst, att bli lämnad eller att själv lämna. Tycker nog att det är mest hemskt när man tvingas se sin älskling försvinna längre och längre bort genom ett jävla tågfönster...