Nedstämd...

Har precis pratat med mamma, om vilka saker vi ska packa med åt Curry. Det här börjar verkligen bli verklighet... Helt ärligt, jag vet inte hur jag ska klara av att vara normal och trevlig på lördag när vi kommer fram osv. Vem kan se lycklig ut när man som mest skriker inombords ? Vet inte hur jag ser på det, som en stooor utmaning? En stor jävla utmaning som jag aldrig kommer klara av om inte någon släpar mig därifrån när vi får lov att åka hem...
Här sitter jag och beklagar mig, när de sista dagarna med Curry baar passerar. Helst av allt hade jag velat vara hemma nu, hela den här värdelösa veckan. Har bara torsdsag och fredag på mig med min älskade ponny. LIVET ÄR SÅ JÄVLA ORÄTTVIST IBLAND!!!!

Nu går jag och drar täcket över mig, och jag tänker böla hela natten!

image75
Hur kommer stallet se ut utan dig ?! Vad kommer det bli av med allt, Egentligen ? Hur kommer det kännas att komma ut på morgonen och inte få höra ditt mysiga och välkomnande gnägg? Hur kommer det kännas att tvíngas se din tomma box? Boxen som alltid vart din, och kommer alltid vara! Tänker inte ta bort alla våra plaketter  som fyller hela boxdörren. ALDRIG! Jag älskar dig Curacao //. Du finns alltid i min närhet, på ett eller annat vis. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0