Tisdag
och Internet funkar! GREAT ;) Var på tiden, som sagt!
Sitter här och funderar på allt möjligt. Helgen som kommer nu är sista helgen med Curran, på länge iallafall. För nästa skjutsar vi ner honom till Avesta :'( Buuuuhhuuuu! Jag grät igår så jag trodde ögonen skulle ramla ur... tittade på massa bilder och tavlorna jag har här i lägenheten. Tänk så mycket jag och den ponnyn har vart med om under dessa 8 år tillsammans. Vi har tävlat i elitserien, varit uppe och hoppat bland de högsta klasserna man får göra med en ponny i Sverige, blivit placerade två gånger i DM- guld och brons, vart/är förebilder för många av de yngre m.m m.m.
Tror inte att det är många som fattar hur jag menar, eller hur jag känner. Men man kan likna det med att skjusta iväg en bror, eller en allra bästa vän. Men jag vet, vet att han måste få göra något annat ett tag. Håller på att intala mig det så gott det går... och familjen är uuuur gullig! Han kan inte få det bättre, iallafall vad det känns som. Kan inte hitta något negativt med dem. Bara de inte typ klipper av svansen värsta kort eller att den blir tunn (den som är så tjock och fin), låter manen växa ut och massa sådana konstiga saker. Men tänker tala om att jag vill att han alltid ska se ut som han gör nu! Det är mycket jag kommer tala om kan jag ju säga... han är min lilla sockerbit som smälter i regn, min ögonsten, min lilla ponny gjord av porslin som absolut inte får tappas i marken, mitt hjärta som ingen får göra illa. Mitt ALLT! Vad ska jag göra utan dig ? Det som jag ändå undrar mest, är hur min lilla prinsessa ska ta det. Min lilla Tösen <3 Hon är också en vän som står mig vädligt nära, som jag har haft lääänge nu, i 13 år har hon funnits i mitt liv. Hon har lärt mig massor, och tack vare henne hade jag inte kommit dit jag är idag. Känns som ett stort svek, att jag sviker både henne och Curry. Det är ju inte så lätt att förklara för en häst varför man väljer att göra saker och ting. Men jag ska försöka, för jag vet att Tösen är en som förstår. Innerst inne gör hon det, men hon kommer vara ledsen. Det vet jag, och så även jag. Vi får hjälpa varandra - jag, min familj, Emma, Tösen.
Tur att Marcus ändå kommer hem ganska så snart då när den helgen har passerat...
Gud vad jag saknar honom! Livet känns tungt nu, väldigt tungt... men jag vet att jag klarar det. Har klarat massa jobbigt förut! Curry kommer tillbaka sedan, han ska bara vara borta och dela med sig av sig själv och glädja ytterligare ännu fler människor.
<3<3<3<3<3
Sitter här och funderar på allt möjligt. Helgen som kommer nu är sista helgen med Curran, på länge iallafall. För nästa skjutsar vi ner honom till Avesta :'( Buuuuhhuuuu! Jag grät igår så jag trodde ögonen skulle ramla ur... tittade på massa bilder och tavlorna jag har här i lägenheten. Tänk så mycket jag och den ponnyn har vart med om under dessa 8 år tillsammans. Vi har tävlat i elitserien, varit uppe och hoppat bland de högsta klasserna man får göra med en ponny i Sverige, blivit placerade två gånger i DM- guld och brons, vart/är förebilder för många av de yngre m.m m.m.
Tror inte att det är många som fattar hur jag menar, eller hur jag känner. Men man kan likna det med att skjusta iväg en bror, eller en allra bästa vän. Men jag vet, vet att han måste få göra något annat ett tag. Håller på att intala mig det så gott det går... och familjen är uuuur gullig! Han kan inte få det bättre, iallafall vad det känns som. Kan inte hitta något negativt med dem. Bara de inte typ klipper av svansen värsta kort eller att den blir tunn (den som är så tjock och fin), låter manen växa ut och massa sådana konstiga saker. Men tänker tala om att jag vill att han alltid ska se ut som han gör nu! Det är mycket jag kommer tala om kan jag ju säga... han är min lilla sockerbit som smälter i regn, min ögonsten, min lilla ponny gjord av porslin som absolut inte får tappas i marken, mitt hjärta som ingen får göra illa. Mitt ALLT! Vad ska jag göra utan dig ? Det som jag ändå undrar mest, är hur min lilla prinsessa ska ta det. Min lilla Tösen <3 Hon är också en vän som står mig vädligt nära, som jag har haft lääänge nu, i 13 år har hon funnits i mitt liv. Hon har lärt mig massor, och tack vare henne hade jag inte kommit dit jag är idag. Känns som ett stort svek, att jag sviker både henne och Curry. Det är ju inte så lätt att förklara för en häst varför man väljer att göra saker och ting. Men jag ska försöka, för jag vet att Tösen är en som förstår. Innerst inne gör hon det, men hon kommer vara ledsen. Det vet jag, och så även jag. Vi får hjälpa varandra - jag, min familj, Emma, Tösen.
Tur att Marcus ändå kommer hem ganska så snart då när den helgen har passerat...
Gud vad jag saknar honom! Livet känns tungt nu, väldigt tungt... men jag vet att jag klarar det. Har klarat massa jobbigt förut! Curry kommer tillbaka sedan, han ska bara vara borta och dela med sig av sig själv och glädja ytterligare ännu fler människor.
<3<3<3<3<3Kommentarer
Trackback
