Angel White

en bild säger mer än tusen ord. stämmer det? you never know. men jag orkar inte ta reda på det heller!

hur som. kärlek är svårt. ett djävulens påfund är vad det är! visst, jag tror ändå att det någonstans finns någon för alla. har jag alltid trott.
jag själv då? just nu känns det som att jag lever ett liv, medan jag drömmer om något annat. dum som man är stannar man i det som är "tryggt". det som man ändå känner igen, men inte alltid mår bäst i alla gånger. ibland orkar man inte göra annat, man skjuter upp det jobbiga och i slutändan är det ändå en själv som mår sämst i slutändan. det går upp och ner i alla förhållanden, men man bör inte stanna i något som gör en illa.  oftast fattar man inte det först det är försent, men man får se det som en livserfarenhet! allt har ändå en mening, tror jag. jag tror på ödet!

När man har pojkvän, är det så att man bara pratar om just honom hela tiden då? Ok, när man är nykär och allt det där då VET jag att man bara tjatar om Honom med stort H. Är antagligen så att jag tänker mer på detta fenomen för att jag är singel och har inget att dela med mig av i ett sådant samtal.
Egentligen vet jag inte vad jag menar med detta inlägg :P Men kan i vissa stunder bli rätt irriterad på personer, som när man sitter tre stycken och pratar, och så pratar två av dessa tre om sina pojkvänner. Då blir det ju inte så lätt för den tredje parten att tillföra något till samtalet, och samtalet blir även rätt ointressant för denna tredje part.
Jag tror också att personer som hela tiden måste prata och berätta om sina pojkvänner kör en slags "övertala-sig själv-att-allt-är-bra-metod".  Varför måste man annars ständigt tjata om vad han gjort, vad han sa, vad vi gjorde? Det kan vara gulligt i början, men efter ett par år är man faktiskt inte ett gulligt nykärt par som man bryr sig i på samma vis som i början. Sorry, men det är faktiskt sant :/ Jag tror faktiskt att folk har fattat att man är ett par när det paserat en sisådär 3-4 år :P Och det är OK att ett förhållande inte är på topp varje dag! Det finns berg -och dalbanor i allt här i livet. Även om man är dödskär. Som sagt, det är OK och naturligt. Tänk på det :)

Kärlek är ett verb - inte en känsla. Det handlar om vad man gör, inte vad man säger.

Så sant, så sant. Kunde inte sagt det bättre själv! Beskriver det så himla bra.

Som ni kanske märkt har jag inte skrivit något om mitt sk. "kärleksliv". Det är rätt rörigt, och har så varit ett bra tag. Med lugnare tillstånd då och då såklart. Har bestämt mig för att inte dela med mig av det här hur som, för det är så rörigt så varken jag eller ni skulle hänga med ändå :P Så vi hoppar det här i bloggen. Det räcker att mina närmsta vet :)

Ja, det är faktiskt ett sådant jag har. Det trodde jag inte för några år sedan. Kom ihåg att jag och en killkompis någon gång vid något tillfälle pratade om att ha det. Han hade vart tillsammans med en tjej från Borlänge och det tog slut pga avståndet mellan dem. Då tyckte jag också att det lät helt sjukt att ha sin käraste på så långt håll, men hallå? Borlänge och Orsa lixom. Max 12 mil! Nu sitter jag här med 30 mil mellan mig och Marcus. Och jag kan ju säga att det inte är en dans på rosor! Som sagt, hade jag fått välja så hade jag gjort ett lite annorlunda val våren -07 när jag sökte till Karlstads universitet. När det gäller livet här i K-town ångrar jag ingenting. Hade inte kunnat få det bättre! Men det finns en stor del i mitt hjärta som saknas här vid min sida... som tur är får jag träffa honom på fredag! Har hunnit gå tre veckor sedan sist igen. Deprimerande! Fick precis ett godnatt-mess, tänker skriva med det här (citerar):

Hoppas att du sover så gott nu min lilla underbara prinsessa! Ska bli så skönt å få mysa med dig snart älsk :) Hoppas att tiden går fort till dess! Älskar dig mitt lilla hallon. Kyssar från din prins!

Kan man begära mer? Inte jag iallafall. Det gjorde min kväll! Nu kan jag somna gott :)


Natti natti! / J