Angel White

Idag har det stora skett. Kom för en stund sedan hem från Avesta, efter att ha lämnat min älskade älsklings ponny. Det var ju inte helt smärtfritt kan jag meddela. Tyckte ändå att jag klarade det bra, bröt såklart ihop när vi skulle säga hej då och åka av stallplanen. Mamma däremot gjorde det inte lättare genom att gå omkring och smågrina hela tiden... Det blir lixom jobbigare när folk gråter tycker jag, det blir medryckande. Själv kände jag att jag behövde vara stark för Currys skull, så inte han skulle bli helt rålös! Han verkade dock ta det med ro. Sprang en vända i hagen och visade upp sig, hälsade på hästarna i hagen bredvid och skrek som ett fån :P De frågade om de hade fått dit en hingst, vilket inte skulle vara helt omöjligt. Har nämligen funderat många gånger på om de missat någon del när de kastrerade honom :P Han är som en hingst min Curry. Ingen liten sketen ponny det där inte om det är det man tror! Hagkompisen Skalman verkade gilla min trogne vän, och känslorna var besvarade :) Kändes bra för en annan!
Tösen däremot, tittade frågande på oss när vi kom hem. Hon väntade såklart på att Curry också skulle komma in i stallet, vilket han inte gjorde till hennes stora besvikelse. Jag  undrar hur detta kommer gå...

Sätter in bilder här senare från dagen.

All kärlek till er, mina käraste vänner <3